Efterfesten

Vi har varit på 40-årsfest nummer två i år. Jättekul och festligt. Verkligen!

Nu är klockan bara halv fem på morgonen, fåglarna sjunger och solen är på väg upp. Tidningen har kommit och jag ska snart gå och sova några timmar.

Fick igår reda på att Norge har fått tre, eventuellt fyra, tilldelningar nu i juni, jippi! Det betyder att det händer något i alla fall… Vi räknar med att om ett år eller två så är vi också föräldrar till en liten en. Förhoppningsvis 😉

Men nu är det på hög tid att jag går och får mig några timmar på kudden, det behövs inför morgondagens program med klädtvätt och städning av hus!

Söndag kväll

Jag är glad att jag inte har måndag morgon som vägdag! Har precis kommit hem från restaurangbesök, där det blev både förrätt och efterrätt… Men huvudrätten var sashimi, så den går jag klar med hänsyn till mängden kolhydrater. Nåja. Frukosten var helt LCHF i alla fall 😉

På restaurangen pratade jag och min väninna en del om vår kommande adoption, och det faktum att vi ska bo upp till åtta veckor i Bolivia när den dagen kommer. Två månader! Men jag älskar landet och hoppas ju naturligtvis på att få träffa min värdfamilj och mina vänner igen. Jag har bott i Bolivia i sammanlagt två hela år, hela 1990 och läsåret 1996-1997. Det är två fantastiska år som jag aldrig ville varit utan. Rekommenderar alla som kan att besöka landet. Se bara på en av landets alla danser:

Så jag längtar till den dagen adoptionsbyrån ringer till min man och berättar att vi har fått barn. Jag kommer nämligen inte att kunna ta emot det samtalet! Är så känslig att jag fylls av tårar bara jag tänker på att det kommer att ske. Är otroligt lättrörd, och allt som har med barn att göra har verkligen blivit väldigt känslosamt. Och så är det väl den biologiska klockan som tickar allt starkare. Märker verkligen att tiden går och jag fortfarande inte har barn. Känner mig lite utanför i samtal med andra i min ålder som har tonåringar och skolbarn och dagisbarn. Så det är tur att vi är besökshem för en liten tjej, så har jag i alla fall något att jämföra med i diskussionerna.

Jaja, min tid kommer, och kanske kan vi en dag få biologiska barn också, i tillägg till att adoptera barn. Inte för att kärleken till barnet blir annorlunda, men för att jag skulle vilja uppleva att få vara gravid och att föda ett barn. Rent egoistiska tankar alltså! 

Nej, nu ska jag uträtta något nyttigt också innan det är natt.

Fredag kväll

Fredag kväll och vi har varit på middag hos några vänner av oss. Där vet en av dem om att jag utesluter vissa saker men det funkade inte så bra ändå. Det var lite vetemjöl och/eller socker i det mesta som serverades… Så jag hoppas att jag åt tillräckligt lite av det för att det inte ska förstöra hela min plan om att gå ner i vikt.

Följer annars en ganska strikt plan och inkluderar ytterst lite kolhydrater i maten. Det mesta kommer från animaliska produkter och från mejeriprodukter.

Har haft en vecka med viktuppgång, det är inte så kul. Jag vill ju ner i vikt och det får jag inte resultat på. Hoppas att det vänder och att kurvan visar nedåt nästa vecka.

RSS Kostdoktorn

  • ”Min läkare är imponerad över mina framgångar”
    Före och efter Kan ketogen kost hjälpa dig till en bättre form än någonsin, inte bara fysisk utan även mentalt? Med tanke på vad Tonya har att berätta, verkar det vara så: Läs vidare → Inlägget ”Min läkare är imponerad över mina framgångar” dök först upp på Kostdoktorn.