Ätardag

Ja, och efter tisdagens ätardag så ökade vikten med 4 hekto, så inte alltför illa. Idag, på min fastedag, glömde jag bort att det var det, så jag lagade till frukost till mig. Så var maten idag redan uppäten, och jag får gå hungrig till sängs i kväll. Jag gillar ju annars att äta middag på min fastedag. Men det blir det inget av idag.

Har i alla fall inte glömt bort att ta min promenad idag, även om vädret inte var så fint, med småregn, så gick det fint. Så länge jag har en ljudbok att lyssna på så är det helt ok att bli lite fuktig. Nu på eftermiddagen har regnet ökat, så jag är glad att jag gick ut på förmiddagen.

I kväll blir jag ensam med Lilleman igen. Min man ska ut på restaurang med en kollega, så då blir det jag som tar kvällsvakten igen. Men det ska nog gå fint idag också, liksom igår.

 

Annonser

Helgtankar

Nu har jag hållit på med mina soppor och shaker i snart tre veckor, och minskat ca sex kilo. Men enligt vägningen i torsdags var det mest vatten, så jag behöver dricka mer vatten för att kroppen ska fungera optimalt. Så det har jag jobbat med de sista dagarna.

Annars måste jag väl erkänna att jag inte kör helt rent med pulverkuren. Jag lägger till kokta ägg, ölkorvar, yoghurt och spekemat. Plus kaffe med grädde, något gott ska jag ha. Och det är inte bra att gå ner alltför fort heller… Men är noga med att det inte blir för många kolhydrater extra, eftersom pulverkuren ju är ganska kh-rik.

Jag har dessutom kommit igång med träning 😉 Har försåvitt bara varit två gånger, men det känns annorlunda, jag har bestämt mig för det här, och det känns som att jag tar mig själv och min kropp på allvar nu. Förut har jag varit ganska hänsynslös mot mig själv, ätit och druckit som om kroppen inte skulle ta skada av all skit jag har tuggat i mig.

Nu är det väldigt bra, för jag har fått en bra coach på träningslokalen, jag betalar ju för det, men det är ändå viktigt att man får god kontakt. Det ger ju bättre resultat om man får god vägledning.

På ett vis känns det som att den här vintern gäller det. Att jag inte får fler möjligheter att komma i form och gå ner i vikt. På ett sätt stämmer det ju. Jag har ju misshandlat mig själv så länge, nu är jag snart ännu ett år närmare fyrtio, och jag skulle så gärna vilja komma i god form och få möjligheter till en sund graviditet innan det blir alltför sent. Vi väntar ju i tillägg på den stora TELEFONEN från adoptionsföreningen som berättar för oss att vi har blivit föräldrar till ett existerande barn.

Men nu tror jag att sängen kallar på mig, det blev få timmar i natt och jag behöver mer energi i morgon.

Ett år idag…

Idag har det gått ett år sedan våra dokument kom fram till domstolen i Bolivia. Där har de nu legat och väntat på att någon skulle plocka upp dem och hitta ett barn som behöver oss som dess föräldrar. Men vi har snart hållit på i tre år med den här processen, och en dag i taget kommer vi närmare målet: att bli föräldrar!

Men just idag känns det lite tungt. 

Vikten har jag inget överskott att bry mig om heller. Och det är dåliga nyheter för då brukar det gå fel väg. 

Jaja, snart ska jag på jobb, det blir väl action på vägarna idag, sista torsdagshandlingen före 17. Mai, då kan allt ske…

Igår tog jag ett krafttag i badrummet och rensade ut alla skåpen. Samt gjorde rent duschen. Det var skönt att få det gjort, för det är en av alla sakerna som står på ”att göra-listan” nu i vår.

Söndag kväll

Jag är glad att jag inte har måndag morgon som vägdag! Har precis kommit hem från restaurangbesök, där det blev både förrätt och efterrätt… Men huvudrätten var sashimi, så den går jag klar med hänsyn till mängden kolhydrater. Nåja. Frukosten var helt LCHF i alla fall 😉

På restaurangen pratade jag och min väninna en del om vår kommande adoption, och det faktum att vi ska bo upp till åtta veckor i Bolivia när den dagen kommer. Två månader! Men jag älskar landet och hoppas ju naturligtvis på att få träffa min värdfamilj och mina vänner igen. Jag har bott i Bolivia i sammanlagt två hela år, hela 1990 och läsåret 1996-1997. Det är två fantastiska år som jag aldrig ville varit utan. Rekommenderar alla som kan att besöka landet. Se bara på en av landets alla danser:

Så jag längtar till den dagen adoptionsbyrån ringer till min man och berättar att vi har fått barn. Jag kommer nämligen inte att kunna ta emot det samtalet! Är så känslig att jag fylls av tårar bara jag tänker på att det kommer att ske. Är otroligt lättrörd, och allt som har med barn att göra har verkligen blivit väldigt känslosamt. Och så är det väl den biologiska klockan som tickar allt starkare. Märker verkligen att tiden går och jag fortfarande inte har barn. Känner mig lite utanför i samtal med andra i min ålder som har tonåringar och skolbarn och dagisbarn. Så det är tur att vi är besökshem för en liten tjej, så har jag i alla fall något att jämföra med i diskussionerna.

Jaja, min tid kommer, och kanske kan vi en dag få biologiska barn också, i tillägg till att adoptera barn. Inte för att kärleken till barnet blir annorlunda, men för att jag skulle vilja uppleva att få vara gravid och att föda ett barn. Rent egoistiska tankar alltså! 

Nej, nu ska jag uträtta något nyttigt också innan det är natt.

RSS Kostdoktorn

  • Att behandla patienter med paleokost
    4,7 av 5 stjärnor5 stjärnor66%4 stjärnor33%3 stjärnor0%2 stjärnor0%1 stjärna0%6 röster216 visningar Physicians for Ancestral Health är ett nätverk med läkare som använder riktig mat som behandling. Här förklarar de fördelen med att ha ett nätverk med likasinnade läkare som behandlar sina patienter med livsstilsförändringar. Se hela videon ovan (transkription […]